http://www.facebook.com/events/250013441713974/

Östgötagatan 33 Underbara bar.
Start 20:00
Fri Entre!

Uppträder under kvällen.
MC: Ahmed Berhan
Musik: Henok Achido
DJ: MC Habeat
Samt: Branislav Pavlovic

Det är en inspelning till en CD-skiva.
Alla är välkomna förutom Horungar.

Om ni vill boka bord för att äta så ring  08-669 5855

Då var det officiellt, den 29:e november gör jag min efterlängtade inspelning. Många har gnällt och tjatat och nu gör jag det. Känns lite jobbigt av flera anledningar, kan tyvärr inte ta upp dem i bloggen men det förstår ni säkert efteråt. Det värsta är ändå att jag bara har ett försök på att få det bra, i värsta fall får jag klippa in seinfeld-skratt efteråt.

För den här inspelningen så censurerade jag mig för första gången på väldigt länge, för att jag inte kan tappa publiken efter en halvtimme även om jag vinner tillbaka dem så blir det en onödig uppförsbacke speciellt eftersom det är ett skämt jag inte tänkte ta med från början. Kommer inte gigga så mycket fram till showen utan mest skriva på min nya macbook pro som jag fick i födelsedagspresent av min underbara, vackra och otroligt snälla flickvän.

Jag är ändå glad att jag gör det här, något som var mitt mål redan från början. Hade andra mål också som att leva på det här men man kan inte få allt, fortfarande sugen på att skriva för något program men det får vänta till våren. All fokus har legat på det här som sker om exakt 23 dagar. Jag hoppas det kommer lite folk för det kommer bli en grym show exklusive mig. Det är fritt inträde och det är värt att ta sig dit bara för att lyssna på Henok.

Jag lägger min reklamfilm här, den är så jävla dåligt gjord men jag måste spamma den så mycket som möjligt. En teknik jag snott av den eminente Paul Del Valle.

Varför använder alla uttrycket tiden flyger? Jag ska sätta igång en ny trend, tiden smyger.
Det känns som att jag skrev mitt förra inlägg förra veckan. Men jag måste uppdatera ibland för min biografi sen, för att jag kommer inte komma ihåg något om mitt liv mellan 24- 28 år. Ibland är jag orolig för mig själv för att jag blir så sentimental över så jävla töntiga saker.

Att jag snart fyller 29 år är för mig helt jävla sjukt, har aldrig planerat såhär långt. Att jag ens kommer att leva vid den här åldern och att jag gör det måste vara ett jävla mirakel. Inte för att jag lider utav någon sjukdom förutom min egen idioti. Den första boken jag läste som inte var Bert eller böcker man blev tvingad att läsa i skolan var Idioten av Dostovjeskij. Knulla hans namn det finns en miljon sätt att stava till det och jag tror inte att han kommer skicka ett brev till mig och gnälla över hur jag stavade det i min framgångsrika blogg.

Idioten var en grym bok som jag aldrig kommer att glömma, den var i 3 delar jag glömde den andra i ett flygplan och var tvungen att köpa en ny bok för att kunna fortsätta, den sista läste jag ut när jag låg i lumpen här i Sverige. Jag vet vad ni tänker, gjorde du lumpen i Sverige? Vad omanligt! Jag hade inget val, det var antingen här eller åka ner till Serbien och kriga i Kosovo och krig är inte riktigt min grej om inte det är jag som bestämmer vem vi ska kriga mot.

Men jag läste ut den tredje boken runt halv tre på morgonen och skriker ut när ett helt logomente sover “fyfan vilken grym bok! Bästa slutet någonsin!” Idag kommer jag inte ihåg slutet och det finns inte en chans att jag läser om den på minst 10 år till. Jag har för många böcker innan att bearbeta innan jag kan läsa om den boken. Men jag älskade Dostovjeskij, min favortbok än idag förutom den bästa boken som nåognsin skrivits Mästaren & Margarita är bröderna Karmazov. Det är något med ryska författare, det enda jobbiga är att dem har en miljon jävla namn och alla är längre än mina. Varför kan dem inte heta något med högst tre bokstäver, det är något alla författare borde sträva efter.

Alla böcker jag läste i min ungdom var ärvda från min mor och jag kommer ihåg innan hon dog när hon låg på sjukhuset så frågade jag henne om hon ville ha en bok och han sa att vad som helst förutom deprimerande ryska böcker. Så jag tog dit en Cd-spelare (jag kommer inte ens ihåg vad fan dem heter maskinerna som spelade cd-skivor! Tekniken går för fort fram) brände hennes favorit artist Zdravko Colic och  spelade det för henne varje dag, spelade inte någon roll om hon sov eller inte.

Hon är en av dem största anledningarna till varför jag ens började uppträda och köra stå upp, det fick mig att inse att livet är för kort att inte göra det man egentligen vill göra. Det blev deprimerande det här inlägget, men det finns ingen komik utan tragedi.

Jag har saknat bloggen fan, sho yao vad händer nakno emo.

Äntligen är jag tillbaka på Branne.se efter mycket efterfrångan på mail och diverse sociala nätverk från fans så är jag äntligen tillbaka på bloggen och skriver. 7 dec var mitt senaste inlägg. Man kan säga att jag har gått runt och tänkt på vad jag ska skriva i 8 månader och nu har jag det. Det är mitt 5 års jubileum denna månad.

Jag tror jag började köra den 19:e, det var nån gång i slutet på September kommer jag ihåg. Såg mig på Bungy Comedys hemsida i wall of fame som deltagare nr 115. Kommer aldrig glömma den dagen och dagen jag bokade in mig på Bungy. Henok Achido tvingade mig skriva skämt, dem var grova redan då och jag skickade dem till Özz för att fråga om dem var för grova på myspace. Inget är för grovt, testa bungy om du vågar.

En kurd som ska utmana en serb tänkte jag för mig själv, jag har aldrig bangat på nåt inte ens blowjobs från killar som ser ut som tjejer. Så jag anmälde mig och så fort jag skickat det blev jag nervös och ännu nervösare när jag fick mitt svar. Sex månader av nervositet och iver att bara få det överstökat. Läste allt som hade med Stand Up att göra, kollade klipp på mina hjältar och upptäckte nya i samma veva och sen stod jag där på Hemma hos, efter att ha rökt upp Anders Celins halva paket cigg. Kommer aldrig glömma hur många gånger jag tänkte vände för att skita i giget, men jag körde och det var det bästa jag gjort.

Efter min mammas bortgång och en omvälvande bilolycka insåg jag att man kanske ska fullfölja sina drömmar och göra något man alltid velat göra men inte vågat. Kommer aldrig glömma första uppträdandet och förhoppningarna efter, man trodde att var en stjärna. Det var klart jag bara väntar på att bli kontaktad av agenter, TV-program. Fan jag har 3 minuter material, ge mig det jag förtjänar.

Länge levde jag i bitterhet och jag tyckte att jag kanske förtjänade mer än jag fick, vem gör egentligen inte det? Linda Rosing tycker att hon förtjänar mer. Men jag har accepterat min position i den här branschen om jag ska dö på big ben eller maffia comedy så är det mitt öde, jag trivs med det. Jag gillar dem smutsiga klubbarna det känns som mig. I vilket fall så kommer min show i november. Ska inte kalla det för en show för det är inte jag men min inspelning av en CD-skiva. Kommer ihåg att jag skrev om det förra året och nu gör jag det helt enkelt.

Det blev ett långt inlägg som vanligt. Alltid lättare att göra något onödigt när man egentligen ska förbereda sig för imorgon. Som vanligt gör man allt i sista minuten det blir alltid lite mer spännande då.
Vi lyckades spela in lite sketcher i våras, tråkigt att det inte blev fler men man vet aldrig. Det kan hända att bcbuddz återuppstår igen som 2-pac.

Här kommer en av mina favoritsketcher som vi spelade in, älskar introt till den.